2007-07-18 00:12

Nordlig vändpunkt!

Idag har vi fortsatt resan mot Maunu och Karesuando. Locket på gasgeneratorn har läckt lite, så vi provade att lägga en trasa mellan locket och generatorn. Det fungerade bra. Vi körde på lyxveden från Gällivare och jädrar anacka vad det gick i uppförsbackarna. Färden till Karesuando gick bra och vi såg fina lila blommor längs vägen. Landskapet påminde om Kalifornien med sandslutningar och gles beväxtlikhet på sina ställen.

Vi har haft dålig täckning på telefonerna, så det gick inte att ringa när vi kom fram till Karesuando. Men djungeltrumman i Karesuando är snabbare än bredbands-internet, så snart hittade vår kontaktman i Karesuando, Gilbert Niva tillsammans med hans kusin Jan-Erik Strömhult, oss.

Vi fick låna bastun på den kombinerade turistinformationen, gymmet och arbetsförmedlingen för att tvätta oss. (Spännande kombination). Därefter var det daggs att åka upp till vår nordliga vändpunkt, Maunu. Där finns Sveriges nordligaste allmänna väg. Med oss hade vi Gilbert Niva och Ulf Tuoremaa för att se till att allt gick rätt till och att vi verkligen nådde vår punkt.

Maunu är en liten by strax ovanför Karesuando. Den består av ett antal hus med ca 6 invånare i 3 hushåll. Vägen dit var ursprungligen menad att gå till Norge, men pengarna räckte inte till, så vägbygget avbröts. Därför finns en ganska skarp kurva där vägen slutade byggas. En bit längre bort efter kurvan kommer en vändplan. Vändplanen var vårt mål. Vi körde upp till vändplanens slut så att hjulet till och med gick ut en bit i gräskanten.

Ulf och Gilbert inspekterade och gav sitt godkännande. Därefter blev det fotografering ved den berömda skylten ”Här slutar allmän väg”. Som en ceremoni la vi lite gengasved under skylten för att markera att vi varit där.


Klicka på bilden för att se en film när vi når nordliga vändpunkten i Maunu

Vi blev efteråt bjudna på kaffe och the hos Gilberts bror, Paul Niva som bor i Maunu. Till kaffet serverades hemmagjord kaffeost. Det var mycket trevligt och vi fick höra historier om hur livet i en nordlig svensk by kan te sig. Man kan säga att det är lite mer Vilda västern än vad det är längre söder ut. Därefter visade vi våran bil och vi tog oss också en titt på Gilberts gamla pärla som stod finfint långtidsparkerad mellan några träd.

På kvällen åkte vi hem till Gilbert. Micke och Martin fick sig en stänkare. I midnattssolen tog oss sedan en instickare över finska gränsen och besökte ett hotell med fin utsikt. Jag provade den finska läsken Smurfi. Nu är det daggs att sova. I morgon är en ny dag!


Klicka på bilden för att se en film när vi åker över finska gränsen

/Johan

<< bakåt framåt >>